Nu ÄR det verkligen vinter...

Jag spelar julmusik i butiken. Redan. Kan inte låta bli helt enkelt. Man kan ju gnälla sönder sig om vädret, men jag blir lite som ett barn när det snöar. Alltså snöar på riktigt! Stooora snöflingor som dalar ner. Och ligger kvar på backen. Inte smälter till en brun sörja på tre minuter.

Jag har fått kämpa emot lusten att springa upp på vinden och sätta upp alla adventstjärnor redan för en vecka sedan. När sedan snön kom blev jag på riktigt sur när min man vägrade att låta mig sätta upp stjärnorna i fönstren.
Men nu är det bara några dagar kvar tills jag faktiskt får julpynta hemma. Utan att sabba några traditioner. Bara snön ligger kvar till helgen....

Kram

Föräldrajävlar!!

Jag har alltid stått och irriterat skiten ur mig på ungar som inte kan låta bli att kladda på varenda pinal i hela min butik.
Nu har jag slutat med det. Har istället börja irritera skiten ur mig på deras jävla morsor...
Idag hade jag ett typexemplar av puckad jävla skitmorsa i butiken. Med henne var hennes lille pojke på ca 3-4 år. Han for som ett torrt skinn i affären och skulle peta på precis allt. Han testade om stearinljusen jag säljer möjligen gick att rita med m.m. Allt medans mamman står med näsan tryckt mot en monter med smycken och med ryggen mot sin son säger: Jocke, var e du? Du rör inget va? Jocke, var e du? Man får inte röra något. Jocke...Till slut kan jag bara inte hålla truten. När hon för 17:e gången fråga - Jocke, var e du? så svarade jag helt iskallt -Han är bakom dig och rör på saker... med istappar i rösten. Hade en annan kund i butiken som var tvungen att hålla för munnen för att inte skratta högt.
Nu ska du inte tro att den puckade morsan hörde ironin det jag sade. Nej nej, för böveln. Hon fortsatte i lugnan ro att minutiöst gå igen allt jag har att sälja i form av örhängen. Jag visade henne ett gäng också för övrigt. Sonen började ruttna, och även jag kan jag villigt erkänna. Han började protestera högt och till slut fick käringen ge sig och gå.

Tror du hon köpte några örhängen? I helvete heller!

Upp och ner

Vad är det som gör att ena dagen så har man en dagskassa på nästan ingenting, för att nästa dag bada i pengar?
Man har ingenting att göra ena dagen och nästa dag hinner man fan i mig inte ens pinka för att det e så mycket att stå i.
Ena dagen är man så deprimerad och orolig för att inte kunna betala sina räkningar att man knappt orkar ta sig hem, och nästa dag så är man så glad att man hjular nerför backen hem.

Kan det inte jämna ut sig lite istället. Så man slipper att vara en labil hysterika. Det är faktiskt väldigt jobbigt, både för mig men även för min stackars omgivning. Tänker då närmast på min lilla man som ju så klart får ta den värsta skiten.

Nåja.

Snart e det jul igen...
Och då jävlar ska jag banne mig hjula nerför backen hem varje dag. För det har jag bestämt.

Hej hopp, gummisnopp

Mätt och belåten.

Mmmmm.

Har precis ätit lunch. Det var som vanligt jäääätttegooottt! Har hittat en favoritresturang ute på Gullmarsplan. City 4800 heter den. Kocken där är värd en stjärna i Michelin-guiden. Han lagar så himla god man att hade man haft en svans så hade man viftat på den helt frenetiskt i ren lycka.

Faktum är att han även lagar nyttig lunch. Det är därför jag är så extra glad. Annars är det ju mycket "farbror-mat" på lunchkrogarna tycker jag. Tung och stabbig mat som gör att man nästan faller i koma när man ätit. Det tar ett par timmar att komma tillbaka liksom. Men här blir man så där lagom mätt och belåten.

Tack för kaffet.

Nyckeljävlar!

Allvarligt talat...

På ett dygn har jag lyckats låsa mig ute både från min butik och hemifrån. Helt sjukt! Låg skallen kvar i sängen igår eller?
Först på jobbet så ska jag gå ut för att köpa en latte frampå eftermiddagen när man håller på att somna av leda då det är så lugnt i butiken mellen 14-16 ca. Går glad i hågen ut och in på Pressbyrån och köper frukt och Kaffe och där någonstans vid kassan så blir jag helt stel. Va faaaaan! och ingen mobiltelefon så klart. Går in till blomsteraffären där jag som tur e känner tjejerna som jobbar och fick låna deras telefon.
Ringde till en kompis som jobbar extra hos mig och hon fick kasta sig i bilen och komma med sin nyckel. Bara ren tur att hon svarade i telefon och att hon hade möjlighet att komma. Så där står jag utanför min butik som en jävla byfåne och får förklara för alla som kommer och ska gå in att -nehejdu, den gubben går inte, för jag e lite lätt kokt i bollen så jag har gått ut utan att ta med mig nyckeln.

Och som om inte detta vore nog! Min kära syster har ju varit här i Stockholm och hälsat på i drygt en vecka. Hon åkte hem igår på eftermiddagen. Med mina hemnycklar så käckt jackfickan.... Så dom är nu i Östersund! Tror du att jag har en extranyckel liggandes och skräpar någonstans? Svaret på den frågan är NEJ. För extranyckeln som jag hade råkade jag av misstag kasta i soporna.

Och detta, mina damer och herrar är den totala sanningen. Så tills min kära man kommer hem ikväll, efter att ha gjort sushi för glatta livet ute på Svartsjö slott så får jag helt enkelt tvinga min snälla granne att låta mig husera hos henne i ett par timmar.
Jävla tur att man har en snäll och även trevlig granne.

Go midda

Mammografi

I morse va jag på SöS på deras relativt nya mammografiavdelning. Jag hade blivit kallad och då ska man ju passa på att gå.

Upp i ottan och iväg. Min kära syster, som är i stan och hälsar på, va gullig och följde med. Jag är inte särskillt förtjust i sjukhus... Det är det väl i och för sig ingen som är men jag kan nästan bli lite skakis.
Hur som helst så gick det jättebra. Jag gjorde en mammografi för ca 15 år sedan på Sofiahemmet. Hade glömt hur det var. Tuttarna ska ju för fan plattas ut både på bredden och höjden. Det e inte så himla skönt faktiskt. Jag har dessutom silikonimplantat som jag va lite nojjig över. Man har ju ingen lust med att dom ska spricka och man går därifrån och ser ut som en pannkaka. Dom va ju inte gratis, tuttarna.
Nåja, det gick i alla fulla fall bra, och gjorde inte fullt så ont som jag befarat. Fort gick det också. In och ut. Klarrrt

Bakis och även skakis...

Jahaja.

Igår var det ju som alla vet Fars dag.
Denna dag ska man alltså fira far. Det gjorde vi igår. Firade far, så in i helvete. Var på flott resturang på Kungsholmen, Dolce Vita. Fint ska det va. Servitören vi hade var riktigt orginell ska jag säga. Han hällde upp vin så fint så, och så torkade han av vinflaskan med en servett vid flasköppningen så att säga. Vad som var mindre fint var att han sedan torkade sig om näsan med samma servett innan han fyllde på nästa vinglas.... Frääääscht! Ingen utom jag såg det som tur var. Och jag sade faktiskt inget heller. Utom till min man, men han drack inte vin...

Hade man sedan varit en duktig och fin flicka, så hade man gått hem efter denna fina middag, men nej,nej,nej. Då har man förvandlats till Stålkvinnan, och tror att man pallar hur mycket som helst och som inte bangar för en riktig fylla.

Fy för Sören! Det får man äta upp idag. Måndag och ösregn och bakis och hur kul kan det bli?

Hur kul som helst tydligen.

Go midda