Jag har alltid stått och irriterat skiten ur mig på ungar som inte kan låta bli att kladda på varenda pinal i hela min butik.
Nu har jag slutat med det. Har istället börja irritera skiten ur mig på deras jävla morsor...
Idag hade jag ett typexemplar av puckad jävla skitmorsa i butiken. Med henne var hennes lille pojke på ca 3-4 år. Han for som ett torrt skinn i affären och skulle peta på precis allt. Han testade om stearinljusen jag säljer möjligen gick att rita med m.m. Allt medans mamman står med näsan tryckt mot en monter med smycken och med ryggen mot sin son säger: Jocke, var e du? Du rör inget va? Jocke, var e du? Man får inte röra något. Jocke...Till slut kan jag bara inte hålla truten. När hon för 17:e gången fråga - Jocke, var e du? så svarade jag helt iskallt -Han är bakom dig och rör på saker... med istappar i rösten. Hade en annan kund i butiken som var tvungen att hålla för munnen för att inte skratta högt.
Nu ska du inte tro att den puckade morsan hörde ironin det jag sade. Nej nej, för böveln. Hon fortsatte i lugnan ro att minutiöst gå igen allt jag har att sälja i form av örhängen. Jag visade henne ett gäng också för övrigt. Sonen började ruttna, och även jag kan jag villigt erkänna. Han började protestera högt och till slut fick käringen ge sig och gå.
Tror du hon köpte några örhängen? I helvete heller!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Underbara människa, ingen kan låta så dryg och otrevlig som du när du sätter den sidan till. Att hon inte hörde ironin i den tonen är för mig ett under. Men hon hade säkert slutat lyssna på det mesta - sura butiksföreståndare och sitt barn, t ex och på sådana dövöron funkar inte ens den mest drypande ironi...
Hon måste verkligen slutat lyssna överhuvudtaget. Hon kom nämligen tillbaka igår. Pojken började genast hänga i ett gäng halsband från SNÖ. Besöket blev lite kortare denna gång. Hon köpte inget nu heller... Och jag VAR faktiskt trevlig...
Skicka en kommentar