Bara en smula patetisk...

Igår skulle jag gå till affären och köpa mjölk. Och cigaretter. Och snus till min käre make. Inget annat faktiskt.
Vad åker ner i plastpåsen om inte en cd-skiva med julsånger med Il Divo. Det var Aftonbladet som körde en drive. Cd:n kostade 59:- bara. Ämen va fan ere som händer? Nu E jag verkligen tant på riktigt!!
Försökte intala mig att -nej nej, jag köper den till butiken. Kan spela den för kunderna som kommer in. Mysigt och lite härligt i juletider...
Det hade ju också varit helt okey med den ursäkten om det nu inte var så att jag drack några glas vin igår kväll. (Tyckte jag va värd det efter tortyr-yogan. Dålig ursäkt..)

Kvällen slutar med att jag spelar Il Divo på en, för den sena timmen, alldeles för hög volym. Sitter i soffan och sjunger (läs vrålar) med i texterna, samtidigt som jag blir så rörd att jag börjar storböla.

Ungefär där kommer min man hem. Han har varit i sitt garage och pulat. Han bara tittar på mig, skakar på huvudet och går och lägger sig. Idag när jag tänker på det hela så är jag helt överlycklig att han inte vände på klacken och gick ut ur lägenheten för att aldrig mer återvända.

Fy fabian, vad min goa man står ut med.

Tog i alla fall med mig cd:n till butiken. Har spelat den hela dagen, till alla tanters stora förtjusning. Absolut inte min....